Kommentar på Finansinspektionens förslag om reglering av kapitalkrav för tjänstepensionsföretag
Finansinspektionen (FI) lämnade i fredags ett förslag till regeringen om reglering av kapitalkrav för tjänstepensionsföretag. I förslaget lämnar FI ingen direkt rekommendation avseende konfidensnivå för VaR modellen, utan menar istället att det borde vara ett politiskt beslut. Med bakgrund av Finansinspektionens resonemang är det troligt att lagstiftaren kommer att välja förslaget baserat på 98% konfidensnivå med en viss sannolikhet att det blir det högre, 99,5%. Ett konfidensintervall om 95% verkar inte sannolikt då FI argumenterar att låga kapitalkrav kan både verka destabiliserande p.g.a. för högt risktagande i förvaltningen, och samtidigt inte utgör ett tillräckligt skydd för förmånstagarna.
På det stora hela kommer FI sannolikt rekommendera den modell som varit på remiss med viss anpassning efter remissvaren på ett antal områden. För det första blir det ingen UFR stress. Säkerställda bostadsobligationer kommer att få en lättnad och man kommer att även titta på huruvida kreditobligationer med längre löptider borde få en lättnad. Vidare föreslår FI inget särskilt kapitalkrav för motpartsrisker då FI menar att detta utgör en låg risk samtidigt som företagen kommer falla under clearingkrav samt krav på bilateralt säkerställande.
En stor skillnad mellan den föreslagna kapitalkravsrapporteringen och tidigare tillsynsmodell är kvaliteten och stringensen i processen. FI föreslår att: ”Ett tjänstepensionsföretag ska vid varje tidpunkt, utöver de tillgångar som krävs för skuldtäckning, ha en tillräcklig kapitalbas.” Detta innebär att företag kontinuerligt måste övervaka det aktuella kapitalkravet. Det i sig kräver en kapacitet vad gäller system och processer till en mycket högre nivå än tidigare. FI tydliggör också nivån för genomlysning av fonder och skriver att ”Därför bör investeringar i fonder genomlysas så att de underliggande tillgångarna beaktas vid kapitalkravsberäkningen”. Mot bakgrund av detta kommer hedgefonder som inte kan modelleras bli en mindre attraktiv investering då de kommer att stressas som onoterade aktier. Även obligationsfonder kan bli svåra att hantera då företagen ofta saknar modelleringskapacitet för dessa.
Avslutningsvis är min slutsats att det inte är nivån på kapitalkravet som blir den största omställningen för tjänstepensionsföretagen. Det är kraven på dagliga kontroller och därmed betydligt utökade investeringar i system och processer som blir den verkliga utmaningen.