Vad skapar avkastning? Del 1: Ränteduration

Följande är en artikel publicerad i Captors nyhetsbrev, Captor Minutes. För att ta del av alla framtida artiklar i nyhetsbrevet kan du prenumerera genom att klicka här.

Nytt för i år är att vi kommer publicera fyra artiklar under året som har samma tema - lite av en "följetong"! Temat för 2024 är "Vad är det som skapar avkastning?". Följande artikel handlar om just ränta, och mer specifikt ränteduration. Ämnet duration har vi behandlat tidigare, men nu vill vi ge ännu en vinkel på ämnet. Under året kommer andra attribut av vad som skapar avkastning att diskuteras. Trevlig läsning!

RISKINFORMATION

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonden kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet.

Tre orsaker till att investera i ränteduration

Det finns ett flertal definitioner av duration. Utan att gå in på detaljer så kan man se det som en form av viktad löptid med hänsyn taget till räntenivå, d.v.s. en obligations duration blir alltid kortare än dess löptid så länge räntan är positiv. Man kan också, lite schablonmässigt, betrakta duration som en skalfaktor för risk. Fyra års duration innebär i princip dubbelt så hög prisvolatilitet som två års duration.

1. Avkastning via riskpremien

I de flesta fall har avkastningskurvan en positiv lutning, d.v.s. räntan är högre för långa än för korta löptider. Undantagen är främst under korta perioder när förväntan om räntesänkningar i närtid är höga. Det här är räntemarknadens riskpremie. Det finns ett flertal förklaringar till varför detta ska vara normalfallet. Intuitivt kan man tänka att t. ex. ett företag som ska finansiera en investering är villiga att betala en premie för att finansiera till en fast och känd ränta över en längre tidsperiod, eftersom detta minskar risken i investeringen.

Sedan 1995 har skillnaden mellan två- och tioårsräntan i Sverige i genomsnitt varit 0,95%. Den räntenivå till vilken du köper en obligation avser en genomsnittsränta. Om avkastningskurvan är positivt lutande kommer avkastningen från obligationen initialt vara högre än när den närmar sig förfall. När man investerar i en obligationsfond håller förvaltaren vanligen en konstant duration, d.v.s. hen köper nya längre obligationer vartefter obligationer förfaller - alternativt att hen säljer de med kort löptid och sämre avkastning. Denna effekt kallas ”Roll-down”. Skillnaden i Roll-down mellan två och tio års löptid har i snitt varit över 0,5%, vilket innebär att den genomsnittliga avkastningen varit 

ca 1,5% högre för tioåring jämfört med tvååring för den som håller konstant duration. Nackdelen är att volatiliteten i tioåringen varit ca 4.5 gånger högre än i tvååringen.

2. Diversifiering

Anledningen till att bygga s.k. balanserade portföljer är som bekant att obligationer och aktier inte är helt korrelerade, varvid obligationerna ger en diversifierande och risksänkande effekt på portföljen. Ju lägre korrelation, desto mer attraktiva är obligationer. Eftersom obligationer i normalfallet har lägre förväntad avkastning än aktiemarknaden minskar förväntade portföljavkastningen med ökande andel obligationer. Ur ett diversifieringsperspektiv är det därför bättre med obligationer med lång duration och därmed högre risk, eftersom de då ger ett större diversifierande bidrag än korta obligationer. Det innebär att man inte behöver tränga ut lika mycket högavkastande tillgångar för att uppnå effekt som om man investerat i korta obligationer.

 

Korrelationen mellan obligationer är över tid inte stabil men samtidigt långt ifrån ett. Om den går från negativ 0.1 till positiv 0.1 brukar man slarvigt säga att korrelationen vänt men ur ett portföljperspektiv har det en högst marginell effekt då man fortfarande faktiskt är tämligen okorrelerade.

 

3. Lång sparhorisont i kombination med låg risktolerans

För den som lovat betala en fix summa pengar i framtiden är den lägsta risken, per definition, att placera pengar i (kreditriskfri) räntebärande tillgång med motsvarande löptid. Investerar man pengarna på kortare horisont riskerar man att avkastningen är lägre när investeringen förfaller och ska rullas. Det här innebär att det lite paradoxalt för ett pensionsförsäkringsbolag med utlovade garantinivåer eller en välgörande stiftelse att obligationer med lång duration har lägre risk än en bankkontoplacering.

 

Vad är utsikterna i nuläget?

Ökande inflation och ökande högre nominella räntor är negativt för obligationsinvesteringar generellt, och i synnerhet gällande långa löptider. Även om inflationen inte fallit tillbaka till tidigare låga nivåer under Riksbankens mål tycks det som att uppgångarna ligger bakom oss.

Till följd av förväntade räntesänkningar i närtid har vi i nuläget en negativt lutande avkastningskurva. I ett kort perspektiv är det givetvis negativt ur ett avkastningsperspektiv. Har man däremot en längre horisont och inte försöker träffa exakt rätt i gungorna är det sannolikt att vi återvänder till en mer normal marknad med positiv lutning. Vår uppfattning är dock att förväntade framtida riskpremier kommer vara något lägre än tidigare. Det gäller ränteriskpremien såväl som andra riskpremier.

Föregående
Föregående

Externa faktorer - ett hot mot omställningsbolagen?

Nästa
Nästa

Captors CIO skriver på Avanzas blogg